Urpremiären 1835 blev succé, fem år senare nådde musikmelodramen Sverige med Jenny Lind i titelrollen. Under 1900-talet har Lucia haft svårt att övertyga den svenska publiken. Wilhelm Peterson-Bergers tillmälen om "den gamla fjollan från Lammermoor" efter premiären 1913 har ofta citerats. Också efter 1950-talets version beskrevs operan som "förlegad ädelpekoral" och "provkarta på plattityder" trots lovord för Margareta Hallins Lucia. Inte förrän under seklets sista år har operan helt uppskattats för sin melodiska skönhet och musikaliska konstfärdighet. (...)

Efter Folkoperans uppsättning faller invändningarna om att Donizettis stundtals glättiga musik skär sig mot handlingens katastrofer. Kasper Holten fokuserar med skärpa brännpunkterna i dramat och låter känslorna flöda. Han har också en dirigent som är med på noterna. Michael Bartosch som arrangerat musiken för Folkoperans orkester (och kvartettkör) satsar på högdramatisk förtätning och febrigt hetsig intensitet, som avslöjar de musikaliska rottrådarna till Verdioperor som Rigoletto, Macbeth, Trubaduren och La Traviata.

Kasper Holten betonar dramats brutalitet i ett medeltida Skottland. Scenografins brunbetsade träväggar formar dystra slottsmiljöer, ljuset skapar fuktblåa dimmor över stormpiskade hedar. Det är en manlig värld med burdusa sällar klädda i kilt, läder och djurhudar. Man super och slåss, skramlar med yxor och svärd inte alldeles olikt de Mattisrövare som bor i Ronjas borg. Fredrik Zetterström imponerar som en hatfull Enrico och faktiskt blir Donizettis dansanta valstakter helt rätt psykologisk karakteristik för denna buse, som helt befriad från empati nonchalant gnager på ett köttben när Lucia bryter samman vid hans fötter. En smula medkänsla visar bara prelaten Raimondo, som Elmore James gör med obönhörlig bas och med ett stänk av det antika dramats tragiska ironi. Blind för Lucias vilja begär han att hon offras och blir sedan tragedins sorgslagne budbärare. Niklas Björling Rygert hinner som Arturo visa röstpregnans innan han dödas efter bröllopsnattens våldtäkt i en av de simultana spelscener som Holten förtydligar skeendet med. Och mitt i denna kompakt våldsamma machovärld finns Lucia.

Kerstin Avemo, som fick ta emot Svenska Dagbladets operapris, gör Lucia så förskräckande ung. Späd, skör och blek ser hon spöksyner i parken och drabbas av kärlek till en av dessa hetlevrade män. Kerstin Avemo är tekniskt säker, men det som gör hennes Lucia så hjärtslitande är den starka närvaron och expressiva inlevelsen i det sångliga uttrycket. Hennes röst förmedlar ett känslans koncentrat, som slungar ut koloraturer av fasa och besatthet, men också andlösa pianissimon av innerlighet. Trots att Stephen Smiths Edgardo får bränna till i förgörande passion blir Lucia den enda människan i denna råbarkade värld, värnlös i den adrenalinstinna omgivningen. Händelseförloppet kastas fram i en känsloeruption som inte går att hejda. Inte förrän i den berömda sextetten, då alla stannar upp fastnaglade i var sin ljuskägla, när allt är för sent och redan krossat.

Lucias vansinnesscen är plågsam, inte av blodet som flyter utan av den nakna smärtan. Avemos Lucia tappar förståndet i en värld som inte går att förstå. Hon lämnar verkligheten för en illusion som blir ögonblickets sanning. Hennes trauma föder en hallucination av den kärlek som förvägrats henne. Som en liten flicka leker hon sitt bröllop, i sin fantasiextas möter hon sin älskade. Hennes duett med en svindlande flöjt (och lyhörde flöjtisten Magnus Irving) överskrider normalitetens gränser, hon brister och vänder hämndens raseri mot sig själv.

Folkoperans Lucia di Lammermoor är ett känslornas musikdramatiska laboratorium. Inga påklistrade aktualitetstecken leder tankarna till hedersmord i samtida patriarkala strukturer eller unga flickors självdestruktiva handlingar här och nu. Vi ser det ändå.

Instruktøren Kasper Holten, der nu hedder Kasper Bech Holten, slog sine egne rekorder for opmærksomhed da hans brutale opsætning af Donizettis bel canto-opera Lucia di Lammermoor fik premiere sidste sommer på den svenske Folkoperan. I operaens berømte vanvidsscene lod han Lucia skære sig selv op i ansigt, hals og håndled, så tre liter blod plaskede ned på scenen. To tilskuere besvimede under premieren. Tre under generalprøven på "blodoperaen". Ved de efterfølgende opsætninger blev publikum advaret forinden fra scenen.

"Vi eksperimenterede ret længe med den rette blanding af farve, sirup og opvaskemiddel, så blodet både kunne løbe og ses," siger Kasper Bech Hoten der er lykkeligt nygift med TV-værten Kamilla Bech Holten. Parret har blandet efternavne - heraf det nye navn. Tidligere hed hun Bech Gregersen. I de seneste dage har han også blandet teaterblod. Stram økonomi har fået Folkoperan til at tage en planlagt nyopsætning af Verdis Falstaff af plakaten. I stedet får Holtens Lucia di Lammermoor repremiere på søndag og spilles til den 25. Februar 2003 på operaens stationære scene i Stockholm.

Til Stockholm vender Kasper Bech Holten også tilbage i næste sæson - som skuespilinstruktør. Han er håndplukket af Dramatens nye chef, Staffan Valdemar Holm til at instruere på Dramatens store scene. Titel og dramatiker røbes først umiddelbart før sæsonstart. Det er ikke første gang, at Den Kgl. Operas succeschef går til skuespillet. Sidst udstyrede han Shakespeares Hamlet med pistol og aflytningsudstyr på Aalborg Teater. Det udløste prisen for bedste forestilling og bedste iscenesættelse ved Reumert-prisfesten i 2001. (...)

Der er tale om en udvidet opsætning ved repremieren - sidste sommer spilledes operaen på det lille barokteater Confidencen. Scenografen Christian Friedländer har udbygget dekorationerne, og nye sangere er instrueret i rejsen tilbage til et brutalt middelalder-Skotland a la Braveheart. "Vi har rykket tiden tilbage for at kunne sætte den rå volds brutalitet uden på tøjet af todimensionale mandefigurer og vil med vanvidsscenen vise en kvinde, der straffer sig, da hun ikke kan tøjle kærlighedens kraft - og ofrer sig,« siger Kasper Holten. Han var lidt nervøs for, hvordan blodbadet ville gå i spænd med Donizettis parfumerede koloraturarier, men oplevede at det gav musikken krop og operaen et moderne udtryk.

"Vad tycker du om självmordsscenen?"
Frågar til Kjerstin Dellert
Af Lisa Boda, Svenska Dagbladet

Fem personer har svimmat under Folkoperans uppsättning av Donizettis Lucia di Lammermoor på Ulriksdals Slottsteater. En äldre man fick föras till sjukhus efter den andra premiären på söndagen. Handlingen, som utspelar sig i det medeltida Skottland, är brutal. Den unga Lucia tvingas till giftermål med en man som våldtar henne och som hon sedan mördar. Den scen som utlöst svimningarna är den så kallade vansinnesscenen, när Lucia skär upp sina handleder.

Kjerstin Dellert, teaterchef Ulriksdals Slottsteater, Confidencen, vad tycker du om publikens reaktion?
- Jag har svårt att förstå den, det måste vara personer som är särskilt känsliga för blod. Visserligen är scenen mycket realistiskt framställd. Folk kan se terrorattacker och svältkatastrofer på på tv, och sedan blir de ändå jätteförfärade av låtsasblod på scen!

Vad tycker du själv om självmordsscenen?
- Jag tyckte det var jätteflott gjort! Att Tua Åberg och Kerstin Avemo lyckas sjunga så fantastisk samtidigt som de låtsas skära sig, är grandiost.

Kommer ni att förändra någonting i de kommande föreställningarna?
- Nej, i så fall borde även Sveriges Television censurera allt som kan uppfattas som läskigt. Publiken går på opera på egen risk. Varför kan de vuxna inte bara göra som barn gör och blunda när de ruskiga grejerna kommer? Dessutom går man väl på opera för att lyssna?

Hur har artisterna reagerat?
- De tycker att det är ett himla ståhej. Men så är ju vi teaterfolk mer vana också.